Jag överväger att starta en e-handelsverksamhet och använda mig av dropshipping-modellen för att undvika att behöva hantera ett eget lager. Jag har stött på information som antyder att detta innebär att mitt företag klassificeras som en handelskommissionär snarare än en återförsäljare. Kan du förklara vad denna klassificering innebär ur ett juridiskt perspektiv?
Juristens svar: När någon säljer eller köper lös egendom för någon annans räkning i sitt eget namn, kallas den personen för kommissionär. Det innebär att kommissionären inte äger varorna utan endast har rätt att sälja dem vidare i sitt namn. För att detta förhållande ska vara tydligt och rättsligt bindande, är det viktigt att det finns ett kommissionsavtal mellan kommittenten, som är uppdragsgivaren (till exempel en producent eller grossist), och kommissionären.
Kommissionslagen: En viktig rättslig ram
Kommissionslagen träder i kraft i avtalsrelationen mellan kommittenten och kommissionären. Denna lagstiftning har tvingande karaktär, vilket betyder att de villkor som sätts i ett kommissionsavtal inte kan vara sämre än vad som föreskrivs i lagen. Om ett avtal innehåller villkor som är mindre fördelaktiga än de lagstadgade, anses dessa villkor vara ogiltiga och får ingen effekt gentemot kommissionären. Detta skyddar kommissionären och säkerställer att rättigheterna och skyldigheterna är tydligt definierade.
Vad är skillnaden mellan återförsäljare och kommissionär?
Det finns en betydande skillnad mellan att vara återförsäljare och kommissionär, särskilt när det gäller avtalsrelationerna med leverantörer. Återförsäljare omfattas inte av samma specifika lagar som kommissionärer gör. Den mest påtagliga skillnaden ligger i äganderätten till de varor som ska säljas. Eftersom kommissionären inte äger varorna, förblir äganderätten hos kommittenten fram tills att varorna säljs. Detta innebär att kommissionären har en fördel i och med att denne inte behöver göra ett inköp av varorna innan de säljs vidare.
Återförsäljare, å sin sida, köper in och äger de varor som de säljer, vilket innebär att de bär den affärsmässiga risken själva. I en situation där det föreligger ett kommissionsavtal är det kommittenten som står för risken i samband med affären med en tredje part. Kommissionären har, å sin sida, inte samma risk, eftersom den agerar på uppdrag av kommittenten.
Exempel på kommissionsavtal
För att illustrera detta kan vi tänka oss en situation där en lokal konstnär (kommittent) vill sälja sina tavlor. Konstnären kan ingå ett kommissionsavtal med en galleriägare (kommissionär) som tar emot tavlorna för försäljning. Galleriet säljer tavlorna i sitt namn, men äganderätten till tavlorna förblir hos konstnären tills de faktiskt säljs. Om en kund köper en tavla, övergår äganderätten från konstnären till kunden, och galleriet får en provision för sin försäljningsinsats.
Sammanfattning av viktiga punkter
- Kommissionärens roll: En kommissionär säljer varor för en annan persons räkning utan att äga dem.
- Kommissionslagen: Tvingande lagstiftning som skyddar kommissionären och reglerar avtalsvillkoren.
- Äganderätt: Skillnad mellan kommissionär och återförsäljare i fråga om ägande av varor.
- Affärsrisk: Kommittenten bär risken i en kommission, medan återförsäljaren bär risken i sina egna affärer.
Inga svar